Dunk dunk dunk. Andas. Sjung. Det är bara hela matsalen full av folk som lyssnar. När ni ynka sex personer sjunger ryska sånger. Inklusive läraren Zoya som sitter snett ner till höger i synfältet och skrynklar ihop ansiktet av glädje när vi kommer in på sista versen av Kalinka. Om hon fick bestämma skulle nu vara den perfekta stunden att börja dansa arm i arm eller allra helst kosackdans. "Bistra, bistra!" vilket betyder "fort, fort" nästan viskar hon och börjar klappa takten.

När spektaklet väl är över åker alla andra på påsklov. Vi har skolan för oss själva tills på onsdag när även vi får lov. Om mindre än två veckor åker vi till Ryssland. Där är det ingen matsal med svenskar som lyssnar. Där pratar folk ryska på riktigt. Bara ryska. Hela tiden. Zoya i kvadrat.