Nedräkningen har börjat pa allvar med an massa "maste hinna detta" och "sista gangen med detta". Ikväll var det Berlin is in Germany pa filmmenyn här pa skolan. Vi gav upp och tog den engelska texten efter 20 minuter. Damn you, Berlindialekt! Eller vad det nu var för nagot. Och jag sag mina första tva avsnitt av arets julkalender ikväll ocksa och var inte förfärad. Inte illa.

Om exakt en manad är Berlinäventyret slut för denna gang och det bär mot Sverige igen. Bara en ynka manad.

När min eftermiddagslärare Bernd visar sig vara Sverigefrälst och kunna de norrländska namnen bättre än jag blir jag väldigt glad. Bara sa att framtida lärare är medvetna om detta. Hur kan jag ha glömt alla de langa namnen redan? Solklar hemläxa nästa sommar. Även om jag fatt tips pa nagra tyska berg och vandrarvänliga omraden som verkligen verkar vara värda ett besök.

Måndag igen. Aldrig är det annat. Denna helgen blev det sydamerikansk musik i fredags med några klasskumpaner. Riktigt kul, även om vi nog var de yngsta där. Det var en massa dansande att kolla på, förutom musiken. På lördagen var det utflykt till Tekniska museet. Jag var där i tre timmar, och då skippade jag ändå ett helt hus. Och somnade nästan i en filmvisning om flyg, inte för att den var tråkig utan för att jag är klen. Kanske lite för att den var på tyska.

På lördag kväll fick jag äntligen se den så omtalade lägenheten där Maria och Andreas bor. Den var riktigt fin, även om den bara hade ett fönster. Vi åt och drack och försökte förstå vad Mahos berlinare till pojkvän sa. Jag fick även sprida lite svenska genom att lägga "Jag älskar dig" till kärleksförklaringssamlingen på kökskaklet. Fin tradition tycker jag.

Picassospaning i västra Berlin översteg mina förväntningar. Och det var inte bara för att gratis är...gott?

Var glad när klockan ringde 0700 och dansade i springkläderna. Duggregnet var mycket behagligare än dagen innan när jag nästan vände i dörren. Pa perverst bra humör, helt utan anledning. Diagnos nagon?

Operan var väldigt bra, även om jag inte gillar att texten fanns på stolen framför istället för vid scenen. En annan, hm, intressant sak var att efter pausen var orkesterdiket tomt. En lite skamsen man kom ut på scenen, med en mikrofon och förklarade att de inte tänkte komma tillbaka. De strejkade. Som tur var fanns det någon som kunde ackompanjera på piano, så a capella blev det inte men andra akten var annorlunda. Och bäst av allt - dirigenten var tydligen inte inkluderad i strejken och dirigerade ett gäng tomma stolar.

Sen fick vi var sitt glas champagne och Marias pojkvän underhöll oss med spanskportugisisk historia (megalomanivarning). En underlig kväll på Komische Oper.

Det regnar i Berlin men det gör inte sa mycket just idag för jag har precis köpt operabiljett till söndag. Don Pasquale ska ses, efter rekommendation av Dennis som verkar ha testat alla scener i stan under sin manad här. Jag är ganska imponerad, han är ju trots allt 70.

Och pa temat "jag är korkad" - jag har gatt runt hela dagen och sett fram emot min smörgas, gjord i morse. Den ligger hemma i min andra väska som jag fick för mig att jag inte skulle använda tre minuter innan jag sprang hemifran. Sa nu star jag här hungrig inför sista-minuten-val av ansökan till högskolan för varen. Logistik är inte min grej.

Just nu är det lite segt att jag inte har internet hemma. Jag vill visa björnen jag hittade i centrala Berlin i ett litet hägn i helgen. Och slotten i Potsdam som jag sag i skymningsljus. Och stället där tyskarna skrev under kapitulationen 1945. Ni far helt enkelt ta mig pa orden.

Idag är det en manad sen jag kom alldeles för tidigt pa morgonen till en busstation i Berlin, utan bo och tyska. Nu har jag tillräckligt av det ena och lite av det andra sa jag maste sammanfatta pa plus, helt klart. Nu ska jag aka till Kinas ambassad och se om de kan tänka sig att ge mig visum.

Allt far inte plats här. Dumma liv som inte gar att komprimera.

Som meddelats har Mingjie akt tillbaka till London och det är lite tomt eftersom även Jacob akt pa semester till Skandinavien och min spanska klasskamrat som jag precis börjat umgas med ska aka i morgon. Men morgondagen är även nagon sorts nationaldag sa jag ska nog klara helgen i alla fall. Faktum är att det nog kommer bli jättebra, om jag bara fattar vad som händer och varför.

Denna veckan har tyskan börjat kännas riktigt bra, om man kommer ihag att allt är relativt och att min grammatik läcker som ett sall. Men jag har liksom badat min hjärna i spraket, även om den även badat rent bokstavligt ocksa. Men framstegen känns och det är riktigt skönt. Hela samtal pa tyska är jag ganska nöjd med efter nagra veckor.

Mer kommer snart. Maste bara samla ihop mig efter veckan som varit och kanske sova lite.

Sa det ar kara Mingjies sista dag har i Berlin och vi ar mitt i avskedskvallen. Det har varit en riktigt haftig vecka sen vi gick ut forsta gangen forra fredagen. Forutom manga tidiga morgnar och ol tillsammans har jag inforskaffat en biljett till Kina for slutet av decmber till borjan av januari. Meningen ar att vi ska resa runt och upptacka. Det kommer bli haftigt.

Det har varit en bra helg här i Berlin med för mycket av allt det goda. Ja. Just ikväll har det varit för mycket av Skype till Ryssland. Jag vet inte varför det är för mycket, men jag tror inte att det är riktigt hälsosamt.

Pa nagot sätt har jag lyckats med det där när man träffar nagon och snabbt känner som att man känt varandra länge, en härlig kille fran Kina i min eftermiddagsklass. Tyvärr ska han flytta tillbaka till London pa fredag och det känns inte alls helt ok.

Förra gangen jag var sadar seg efter en kväll ute blev det currywurst i en park och solsken. Igar regnade det. Jag gick pa Topograpgie des Terrors (museum om allt som gick fel i Tredje riket) och judiska museet med ett liknande tema. Inte konstigt att jag tyckte att lite öl var en bra idé igar kväll.

Berlins maratonlöpare var en rolig syn. Nagon gang borde man testa.

Lite snabb sammanfattning av veckan, jag glömmer själv.

Mündag film pa skolan, im Juli av Fatih Akın som jag gillade fast jag fattade när de sa "ich liebe dich" och inte mycket mer. Sen gick jag och Sergej fran min klass runt i centrum och pratade ryska hela kvällen. Tyskafail!

Tisdag skola igen, fortfarande skarpt skärande i hjärnan varje gang jag maste prata. Pa kvallen sag jag Inception pa bio vid Potzdamer Platz, coolt.

Onsdag ny lärare, Olga med lite rysk pedagogik fast hon inte verkar vara ryska. Pa kvällen tvingade jag med Sergej pa en bio vid Boddinstraße som jag verkligen gillade. Men innan dess var det italiensk-klass pa glassen pa Alexanderplatz. Moon alltsa, pa engelska fast han inte kan spraket. Han verkade gilla den med det han förstod av den tyska texten. Filmen följdes av en großer Döner som jag var mätt av i minst ett dygn. 3 euro. Och jag lyckades igen. "Du är den första tjej jag träffat som...". Denna gangen var det mitt traktorkörande, inte att jag lyckades sätta i min kebaben som var lika stor som mitt huvud. Jag skyller pa rysk logik.

Igar fixades min telefon, den behövde bara ha MediaMarkt inom synhall sa började den fungera. Gick inte ens in. Efter en siesta gick jag pa Pergamonmuseet (antika byggnader i verklig storlek, riktigt häftigt) och Altes Nationalmuseum (vackra klassiska skulpturer och tyska romantiker, resten - inte min grej).

Puh, och idag har jag gjort mitt test och skrivit in mig pa extra tyska i tva veckor gratis för lärarträning. Rasten är strax slut. Ursäkta det trakiga formatet.

Det var meningen att det skulle bli mer här, men jag har inte riktigt fatt ordning pa internet hemma än. Försökte ladda upp bilder men det ville inte heller. Sammanfattat har jag i helgen flyttat in, gatt pa stadstur med guide (riktigt bra, britten Rob), hittat skolan (där jag nu befinner mig, väntar pa första lektionen), kollat in var Mark i lägenheten jobbar som bartender och satte mig pa gästlistan (pa Spree mer eller mindre) och spenderat dagen efter i en park under ett träd en riktig sensommardag. Där provade jag även currywurst för första gangen, precis sa bra kombination som det later.

En helt obegriplig dag. Började i bussen, kall busstation och till hostellet där jag fick vänta på att checka in. Under tiden skrev jag lite desperata mail till folk med rum/lägenheter/tak. Okej, kanske inte riktigt, men det kändes lite så. Efter en tur med telefonkortsinköp fick jag äntligen min slaf och dusch. Sen däckade jag ganska snabbt.

När jag vaknade till någon timma senare kollade jag mailen utan förhoppningar, men se där fanns ett mail. Kl 18 fanns ett rum att se om jag ville. Skrapa ihop mig och hitta anslutningar och iväg.

Hittade dit, utanför såg lite skruffigt ut men inuti bra och datumen passade mig precis, men av någon anledning fick jag för mig att springa iväg illa kvickt och tänkte att det blir nog inget. Skyller på sömnbrist och allmän fövirring. Gick mot Alexanderplatz och tjurade över att jag inte lyckats och tog bahn av olika slag hem med en skrikig herre som jag var ganska nöjd med att inte förstå.

När jag inhandlat vatten på Lidl ringde det och sa att jag fått rummet. Jag har inte träffat alla som bor där, och det kan ju skita sig på en mängd olika sätt, men jag har nog ett tak. Så jag dansade lite och tappade min jacka som jag fick gå tillbaka efter när jag upptäckte att den fattades när jag kommit innanför dörren. Och här har jag träffat rysktalande, en georgier och en kazak-tysk-resande. Den där ryskan var ju bra.

Det har varit en bra dag här i Berlin.

Innan ögonlocken slår igen: jag är här, Berlin (östra tror jag hosteldamen sa). Natten på tåget var konstigt okej men obekväm. Det var värre att vara framme 04.42 och vänta på att solen skulle gå upp så jag hade en chans att hitta mitt hostel bland strasse ditt och datt. Tackar sr för att det gick så bra.

Har hunnit med min första tur på Netto (tandkräm och choklad) och MediaMarkt där jag köpte simkort av Christian Müller (lite för bra för att vara sant). Nu orkar de inte mer, god middag!

(Bara för att visa hur seg jag är låter jag blir att ändra i texten, men det var buss och inget annat hit)

Då var det dags. Biljetten är bokad så nu blir det av. Oj då. Alltså, på tisdag sätter jag mig på en buss med destination Berlin. Sen är tanken att jag där på något sätt ska hitta någonstans att bo innan min kurs börjar måndagen efter.

Tyska alltså. Någonstans på vägen har frustration och olust slutat vara mina reflexer när någon nämner landet eller språket och nu ska jag dit. Kanske hade det tjocka kapitlet i min fina ölbok något med saken att göra. Kanske tanken på tysk effektivitet ger andra associationer när man upplevt bristen därav i andra länder, som inte ska nämnas vid namn just nu, och till och med blivit en lockelse. Hur som helst är detta planen och oavsett utfallet ska det bli intressant.

Snart.

Fick för övrigt mitt öra mätt med tumstock igår. Någon gång ska ju vara den första för allt.

Nu känns det sommarlov på riktigt. Visst hjälper allt grönt och blomning av alla slag, men inget säger sommarlov som att komma hem. Man har varit borta tillräckligt länge för att i några fina minuter känna hur huset luktar och man märker att det inte är riktigt som när man åkte. Lite mer igenväxt och lite mer att göra. Att det tog ca tre minuter innan alla under 25 stod i kö för att få igång internet har inget med sommarlovsgraden att göra.

Idag för femton år sen kom jag hit - hem - för första gången. Efter månader av protester och många hinkar tårar var allt bara bra. Här ville jag bo. Klara och tydliga besked.

Hur många sorters dyster, modfälld, sorgsen kan det finnas egentligen? Jag kan gå med på att språket i ett land med Rysslands historia kan behöva något fler än genomsnittsspåket, men kom igen!

Nu blir det ryska. Kasus, aspekt och undantag som är alldeles för mycket.

Först höll jag på att inte komma ur Huddinge när jag skulle ut på pendeltågsplattformen. Dubbla SL-kort och en stor väska och vantar och såna där snurrspärrar är inte kul alls tidigt på morgonen. Men hem kom jag, lekte ekonomiassistent i några dagar och det visade sig att jag lärt mig ett och annat. Är nu tillbaka igen efter några dagars Skåneutflykt med mycket inlärning: smide, simning och diverse ölkunskap såklart. Också visade det sig att jag satt ett VG på redovisningstentan. 30 hp företagsekonomi - klart. Och nu...?

Det har varit en lite skum kväll såhär långt. När jag varit ute och sprungit fick jag buss-craving. På IKEA förlorade jag pensionärspoäng när jag inhandlade ett ynka glas för fem futtiga kronor. Inget av fleece, inget husgeråd, inget som kan användas som ljusstake. Enda chansen för pensionärsgraden är om man räknar det roade uttrycket på damen i kassan när jag kom med mitt byte mitt bland de fulla vagnarna. På bussen tillbaka hamnade jag i en boksituation, eller kanske snarare ett läsdrama.

Framför mig satt en tjej och läste Candide. Franska filosofers hopplösa böcker är jag lite svag för av principskäl. Till höger däremot sitter en kvinna i full ridmundering inklusive hjälm och stövlar och läser vad jag motvilligt inser är en faktura. Inte granskar eller studerar utan läser som om det vore en sida i en spännande deckare. Jag känner att jag sviker bussen om jag låter denna ridbyxklädda dam med sin faktura vara hälften av dem som läser. Om någon gjorde en undersökning om folks läsning på denna buss skulle hälften av de läsande läsa fakturor och det skulle göra mig ledsen. Så jag slutar knapra cashewnötter och tar upp The Adventures of Sherlock Holmes ur fickan och mår mycket bättre.

Sista vändan norrut och det känns rätt. För första gången på ett bra tag känns det rätt. Som vanligt när jag faktiskt slutar med något känns det rätt. Jag har gjort några små planer och tankefrön har såtts men det är diffust och helt fritt att ändra, som jag tydligen vill ha det. Först ska ju redovisning- och beskattningskursens seminarier och tenta göras men vetskapen att det är sista spiken i kistan för min ekonomikarriär lättar upp det betydligt. Eller lät det negativt nu igen kanske.