Skickade precis ett mail till en professor, googlandet av vars namn gav mer resultat än många kända svenskars tror jag. Hoppas han är snäll och låter mig komma på hans föreläsningar och att jag inte slaktade tyskan alltför illa. Om inte annat har en annan akademiker redan gjort min dag med sitt mail: Liebe Frau Montalba, und so weiter.

Måste bara upp här att jag drack öl på ett bryggeri här i stan i måndags kväll. Glasen var söta och små (två till antalet dock, då både mörk och ljus behövde provas) och servicen dålig, men ölen höll hög klass! Det hjälptes ju av att det där dumma föredraget var hållet och förbi. Idag kom för övrigt ett litet bakslag, vi ska följa hela föreläsningsserier och inte bara tre tillfällen per serie som vi gått runt och inbillat oss. Får väl se om det blir romersk byggkonst eller polarexpeditioner till ämne för dem. Ska nog sova lite på saken nu så löser det sig fiiiiint.

Två underliga saker hände igår. Nr 1, det kändes precis som gymnasiet när vi fick tillbaka våra prov (godkänd för övrigt, hurra!). Vet inte varför detta var konstigt, men inte sjutton kändes det som det borde. I en svensk klass i Tyskland men det känns ändå som Skaraborg 2008. Nr 2, när jag träffade en tjej från Huddinge kunde jag för mitt liv inte komma ihåg vad gatan jag bodde på hette. Inte ett spår. När hon började prata om olika platser kände jag väl igen det lite, men inte mer än så. Ett halvår utplånat av ren glömska. Jag är för ung för sånt!

Letade lite i min inkorg och hittade mail från en tyskkurs jag anmälde mig till för ett tag sen men aldrig gick. Detta fick mig att tänka på hur mycket jag hatade tyska förr i tiden. Det blir ju helt ohållbart att gissa sig till vad det ska bli av en, om det man tror sig hata visar sig vara underbart. Vad vet man då egentligen? Kanske bor det inom mig en konstnär. Eller en naturvetare. Eller en organiserad människa, för vilken framförhållning och kontroll är dygder.

Det ar svart att inte vara lite nöjd med dagen sahar langt. Först och framst, faglar som kvittrar när man vaknar säger jag aldrig nej till. Ett klarat uttalsprov och sen kaffe vid Spree pa det. Lägger du sen till den bästa gratiskonserten pa Berliner Philharmonie och en allmänt trevlig dam att dela trappsteg med (de har ju inga stolar att sitta pa där i foajen) blir man ju helt tramsig. Dessutom har jag ju inskrivning pa torsdag och tenta nästa onsdag som jag kan oroa mig för, om jag sa skulle önska. Rätt vad det är kommer bakslaget, jag bara vet det.

Tog en paus i mitt hetspluggande igår och fick lite vår ändå. Första upptäcktsfärden i mitt nya område visade sig uppmuntrande. Detta ska nog bli bra, ska vi se.

Lite över en vecka i Berlin och det har varit upp och det har varit trött. Idag blev det lite studerat (fyra dagar ledigt mellan föreläsningar för självstudier och helg är inte bra för studier) pa rummet och i en park. Även spatserat lite runt loppmarknad och Friedrichhain. Det hela börjades med frukost pa balkongen med utsikt över Alex och Berlin i varsol.

Ikväll har jag även tittat pa ett rum som kändes lovande här i Prenzlauer Berg. En halvannan timme med te och tjatter pa tyska känns inte helt oävet.