Före-jul-ordnar och hittade detta minne från en mycket produktiv eftermiddag i Tjeboksary med Daniel, "mamma Olga" och en engelsk-rysk ordbok. Avgudar ryska.

Mild déja-vu från förra året. Varm inombords. Vill ha mer tåg, mer löjligt långa resor och mer wine with the Line.

Paris. Detta ser ju ruggigt ut och vädret var kanske inte varmaste möjliga, men fint och franskt var det. Inga klagomål att rapportera. Hann med tre religiösa studiebesök: Notre Dame, moské och ett tempel till chokladgudarna.

Upp- och nertrenden fortsätter. Har precis avslutat sträckläsning av Budget och budgetering och ska så snart som möjligt lämna biblioteket för att möta systern direktimporterad från Skaraborg för att gå på balett ikväll. Kommer förstås inte ihåg vilken det är, bara att det inte är Nötknäpparen.

Från seminarie som befäste misstanken att jag inte alls vet vad detta handlar om till en plan att tjura över detta faktum hela resterande dagen till att få reda på att jag på något sätt lyckats skrapa ihop ett VG på senaste tentan. Seminarieserien från förra kursen kan ju ha förstört det hela, men det vet jag inget om än så jag fortsätter på förvirrade, positivt överraskade linjen. Kan ju alltid vara tjurig i morgon istället.

Ekonomistyrningskursen innehåller ju mer matte än de tidigare, färre begrepp som inte kan förklaras med ekvationer eller andra mätningar. Detta är positivt. Jag tycker ändå det är ett hårt prov att lägga sex timmar föreläsningar om kalkylering på en dag, av vår hängivenhet såväl som vår livslust. Det som får mig vänligt inställd till kursen är att svaret på en av seminarieuppgifterna (enligt våra beräkningar) är: "Adam bör genomföra kebabsatsningen". Jag smälter och min tro på det mesta blir lite, lite större om så bara för en stund.

Я плохая студентка. Kan riktigt höra Zoyas röst som påminner om hur det ska gå till, hur studenter som är motiverade och inte lata gör. Vet inte varför jag tänker på Zoya varje gång jag är omotiverad eller slö studiemässigt. Kanske beror det på hennes talang att få en att skämmas över kunskapsluckor oavsett om det gäller rysk fonetik eller den etymologiska bakgrunden till svenska städers namn. Av alla tänkta lästa sidor idag är jag såhär långt uppe på noll. En massa andra ettor, men ingen av dem relevanta för morgondagens tenta.

1 fotoutställning besökt
1 italiensk tv-serie om maffian inköpt
1 redan sönderopponerat arbete inskickat
1 säck potatis inköpt
1 (okej 5, shh!) bra skivor hittade på biblioteket
1 par glasögon hämtade (jag kan se igen!)

Botemedlet mot mitt dåliga humör och min skoltrötthet (man får väl inte kalla det skola på högskolenivå, egentligen) var inte så märkvärdigt. I biblioteket lite för tidigt, inte så många här än. Bra musik i hörlurarna och en kontorsstol som lika gärna kunde varit en barstol. Alltså, sitter och dinglar med benen som en annan fyraåring och är alldeles för nöjd fast föreläsningen börjar snarissimo och vi är mycket för oförberedda för seminarieredovisning av hemskuppgiften som ska vara klar i morgon. De små sakerna är inte svåra. Värre är det med det som är på riktigt. Vad ska du bli när du blir stor? Dingla med fötterna på heltid?

Helg i sig är bra. Helg med pluggvägran är bättre. Helg med syster(m.fl.) på besök kombinerat med opera-, balett- och konsertbesök samt allmänt livsnjutande är lite för bra. Op-era-tio-nali-ser-ing och företagsekonomins historia som akademiskt ämne lockar (om möjligt) ännu mindre än tidigare. Det var väl onödigt.

Jag bestämde mig för att jag behövde en stor dos vatten i ett ögonblick av Vätterabstinens. Det blev buss österut tidig lördag morgon och vatten fick jag. Vatten, öde gator och ett "berg" alldeles för mig själv. Några frågor på det?

Föreläsning om tidigare nämnda (gnällda) teorier var början på vad som skulle visa sig vara en ganska rysk, jag menar lyckad, dag. Innanför dörren låg nämligen ett brev och väntade på mig när jag kom hem. Från Anja, lilla söta ryska Anja. Glädjen rann över. Sen kom paniken smygande. Eller smygande är inte riktigt rätt kanske. Vad kallar man känslan när man inser att man står öga mot öga med två sidor prydligt (smått) handskriven ryska? Det slog mig att beslutet att skippa ryskan igår kanske inte var så smidigt, kan vi säga.

Resten av ryskheten var borsjtj som lagades i mitt alldeles underdimensionerade kök. Utan assistans från varken Olga eller Daniel. Den blev röd. Jag är stolt.

Det viner utanför fönstret och det viner någon sorts slö musik från min dator medan jag tampas med meningar som: "En hypotes är falsifierbar om det existerar ett logiskt möjligt observationspåstående...som är oförenliga med den, dvs som, om de påvisats vara sanna, skulle falsifiera hypotesen." För livet som student är bara roligt.

Idag har jag även skolkat från ryskan till förmån för ovanstående äventyr och fått mitt hår klippt. Det känns som ett okej byte. Tror jag.

Efterlyses: motivation, lust, ambitioner, ork och enstaviga ord.

Skänkes: äppelpajsug, viljan att läsa böcker, lusten att sova och grekens röst i mitt huvud.

Bevis.

Stockholm var vackert ikväll. Jag var lättad.

Det är något med rysk grammatik som får helt vanliga damer att bli oförklarligt obehagliga. Eller förklaringen är uppenbar men inte vad man vill. Mitt senaste exempel är fru Grammatik. Hon pratar brytande svenska, korrekt för det allra mesta, bara tydligt ryskt uttal. Hon har den där ryska humorn som gick helt över huvudet på oss svenskar i Tjebban. Allt absurt och oväntat är hysteriskt roligt, fast mer än så. Mer än vad jag kan beskriva i mitt nuvarande tillstånd. Den humorn går klart förlorad på ett gäng svenskar som sitter och försöker begripa skillnaden mellan objektivt, subjektivt och benämningsgenitiv. Hon har i alla fall roligt där framme vid sin pulpet där hon klickar sig igenom sin powerpoint. Tills det kommer en retorisk fråga som hon ändå förväntar sig svar på. "För ni char väl läst ABC*?". Ögonen smalnar och hon ser inte alls mysrysk ut. Hon ser stenhård ut. Någon stackare räcker upp handen och svarar fel. "Bättre nu än på tentan". Sen ser hon vanlig ut tills hon kommer till något nytt vi alla borde kunna utantill som alla kasus och deras semantiska roller eller något annat förtjusande fasansfullt.

*Bok om allmän grammatik, som alla borde kunna utantill. Självklart.

Det finns gömda skatter i ekonomisk kurslitteratur. I den första texten jag läste hittade jag ett citat av Keynes:

"In the long run we are all dead"

Kanske är detta roligare i kontrast till den väldigt kompakta, läsarovänliga text jag hittade den i, men den fick mig på väsentligt bättre humör en stund i alla fall. Dagens fynd är ett engelskt ord.

Inertia: lack of activity or interest, or unwillingness to make an effort to do anything. Eller:tröghet, det att vara trög.

Kanske är jag för trött av mycket läsande de senaste dagarna, och då menar jag inte den roliga sorten, men detta gjorde mig munter trots ämnet konsumentbeteende och marknads- vs. nätverksperspektiv. Det måste ju betyda något.

Av en händelse började jag lyssna på Panic at the Disco idag. Första skivan. Och helt plötsligt frös jag inte fingrarna av mig på väg hem från Huddinge station* längre. Jag var utanför Modena på autostradan i förarsätet på en minibuss, mycket nöjd med livet. Syster som medförare med cola light för att inte somna, pappa i baksätet i jobbsamtal och övriga passagerare klubbade av trötthet. Där sitter vi och kämpar med den italienska trafiken och alldeles för höga toner och musikaliska dilemman i låtarna, med själ och hjärta. Konstigt att företagsverksamhet kan bedrivas med sådan bakgrundsunderhållning för de stackars kunderna. I alla fall var det ett riktigt kap att den låten kom igång och distraherade mig från det jag egenligen ville säga. Det börjar bli kallt på riktigt. Och mörkt. Inte alls vad jag var beredd på.

*Jag vägrar kalla tåget får pendeln som alla här gör. En pendel är något som, hör och häpna, pendlar. Tågen här är det inget fel på, men de PENDLAR inte.

Vaknade av att klockan var tidigt, en timme innan jag tänkt tvinga upp ögonen vilket i sig var löjligt för en lördag. Hursomhelst såg jag (så gott det går, blind som man är) att solen var på gång så det blev en morgon-foto-tur. Det var längesen nu, och det blev den första häromkring. Jag tänkte att staden och husen skulle vara fruktansvärt i vägen, men så farligt var det inte. Eller?

Detta känns som den perfekta anledningen att göra ett nytt försök här. Fick för några minuter sen veta att lägenheten kan vara mitt hem i minst ett år om jag vill. Så avvänjningen från att automatiskt bli gruvligt avundsjuk på ALLA som svischar förbi här med X2000, destination Söderut, var inte i onödan. Att lära sig hitta inne i skolan (okej jag hittar ingången, Aulan och biblioteket resten behöver jag skyltar, kartor och kompass till) var inte heller bortkastad tid. Nackdelen är väl att jag inte kan skjuta upp tvätten längre nu.

Förra veckan var det Säkert, nu är det Sugarplum Fairy. De får impulserna att strunta i hela grejen och bygga en hobbit-håla någonstans i en skog långt borta att dämpas lite grann. Hoppas det håller i sig.

Slå mig inte!

Jag blev inte uttråkad på en föreläsning om ekonomi. Jag är förfärad och överraskad, men jag skyller helt på föreläsaren som var rolig och alert, helt oförlåtligt! Någon som hämnas på sin mäklare genom att nämna honom vid namn inför en klass på 160 personer och njuter synbart över sin bedrift är inte på långa vägar tillräckligt stuffy för det jobbet. Blir det ett mildare straff om jag säger att jag gäspade mer än normalt?

Inget att gnälla på

Vilket nästan gör mig lite gnällig i sig. Jag är registrerad på kursen, har lyssnat på prefekten (som var rolig och pigg, han hade ju annars varit ett perfekt tillfälle att bli lite tjurig) och testat att gå från skolan till Huddinge. Det var inte heller några problem, 3 km med backar men inget omöjligt ifall det behövs.

Visst skulle bristen på internet vara ett skäl men biblioteket är alldeles för nära hem för att det ska hålla i längden. Nu ska jag gå och leta orosmoln. Önska mig lycka till!

I Ryssland ar man kanske mer pa sin vakt an vad som ar helt normalt. Vi ar langt hemifran, de pratar snabbt och garna med manga bisatser (tror jag i alla fall, jag vet inte om det bara ar valdigt korta andningspauser eller fyller ett grammatiskt syfte an). Alltsa blir man lite lattskramd. Scenario.

Vi ar nere vid Volga for det ar en varm dag och vi ar sugna pa glass. De koper glass och vi sitter och gillar laget pa en mur. Det kommer inte helt fa militarfordon rullande i lugn och fin takt. Polisbilar. Okej. De tranar for segerdagen, kollar att allt gar framat att alla vet var de ska vara. Poliserna star i sina stora mossor i klungor och ser mest ut som skolpojkar under brandovning i skolan.

Det smaller och ryker. En kvinna skriker till. I nagra sekunder far vi nog alla lite panik (aven om bara Elias hogt vagar erkanna det). Sahar ska det nog inte ga till. Men det ska det visst. Det ar traning. Men gevar och kampsport och tunga kangor.

Sightseeing Helsingborg - check.
Sightseeing Lund - check.
Sightseeing Moskva -

Flyg

-Nu ska vi se. Från Sverige.

-Från Ryssland.

-Just det ja.
-Till Sverige. Köpenhamn, Köpenhamn, Köpenhamn...
-Till Danmark.
-Hm. Köpenhamn ligger inte i Sverige. Just det.

Städkonferenser i plus och minus

-består av endast damer

-damerna köar till vår matsal i horder

-damerna äter vår efterrätt och utgör ett störningsmoment i det vetenskapliga experimentet: hur mycket hallonpaj och grädde kan en människa äta?

+skolans golv är välpolerade

Tips för sentimentala

Att plocka ihop och städa rummet man ska flytta ut ur om två dagar i solsken medan man lyssnar på The Best of Beatles är en idé som är precis så dålig som den låter.

Dunk dunk dunk. Andas. Sjung. Det är bara hela matsalen full av folk som lyssnar. När ni ynka sex personer sjunger ryska sånger. Inklusive läraren Zoya som sitter snett ner till höger i synfältet och skrynklar ihop ansiktet av glädje när vi kommer in på sista versen av Kalinka. Om hon fick bestämma skulle nu vara den perfekta stunden att börja dansa arm i arm eller allra helst kosackdans. "Bistra, bistra!" vilket betyder "fort, fort" nästan viskar hon och börjar klappa takten.

När spektaklet väl är över åker alla andra på påsklov. Vi har skolan för oss själva tills på onsdag när även vi får lov. Om mindre än två veckor åker vi till Ryssland. Där är det ingen matsal med svenskar som lyssnar. Där pratar folk ryska på riktigt. Bara ryska. Hela tiden. Zoya i kvadrat.