Operan var väldigt bra, även om jag inte gillar att texten fanns på stolen framför istället för vid scenen. En annan, hm, intressant sak var att efter pausen var orkesterdiket tomt. En lite skamsen man kom ut på scenen, med en mikrofon och förklarade att de inte tänkte komma tillbaka. De strejkade. Som tur var fanns det någon som kunde ackompanjera på piano, så a capella blev det inte men andra akten var annorlunda. Och bäst av allt - dirigenten var tydligen inte inkluderad i strejken och dirigerade ett gäng tomma stolar.

Sen fick vi var sitt glas champagne och Marias pojkvän underhöll oss med spanskportugisisk historia (megalomanivarning). En underlig kväll på Komische Oper.