Botemedlet mot mitt dåliga humör och min skoltrötthet (man får väl inte kalla det skola på högskolenivå, egentligen) var inte så märkvärdigt. I biblioteket lite för tidigt, inte så många här än. Bra musik i hörlurarna och en kontorsstol som lika gärna kunde varit en barstol. Alltså, sitter och dinglar med benen som en annan fyraåring och är alldeles för nöjd fast föreläsningen börjar snarissimo och vi är mycket för oförberedda för seminarieredovisning av hemskuppgiften som ska vara klar i morgon. De små sakerna är inte svåra. Värre är det med det som är på riktigt. Vad ska du bli när du blir stor? Dingla med fötterna på heltid?